Hm, jag vet inte vart jag ska börja ...
jag måste få det här sagt, jag får panik! & känner att jag lika gärna kan skriva av mig det här...

allt började med massa flytt efter att min lillasyster hade födds, vi flyttade från det ena huset till det andra, & för varje år som gick blev jag slagen av min mamma mer & mer... & så flyttade vi in mer i cilivisationen & hon slutade. för ca två år sen började jag högstadiet. & ni vet. man gör allt för att passa in, man blir ju aldrig nöjd med sig själv. & jag visste att jag egentligen var smal & så, men jag bantade. Jag blev deprimerad så fort jag hade ätit något, jag spydde upp mat, eller så gick jag flera dagar utan att ha ätit något. jag drack bara vatten. för ett år sen la mina föräldrar in mig, men diagnosen hjälpte ej. & så för ett halvår sen började mamma slå mig igen, & vi besökte BUP , socialen var inkopplad och allt, men ingeting hjälpte. visst, hon har slutat slå mig! men det är som jag inte finns där för dom, & när mina vänner fick reda på det, verkade som dom inte ville vara med mig, jag trodde dom skulle ställa upp för mig , och vara vid min sida! men nej, dom dumpade mig, undvek mig totalt. jag skar mig i handlederna, men la av rätt fort, eftersom min "storakärlek" sa till mig att sluta. för någon månad sen kom jag & min kompis fram till att vi gillade samma kille, men jag kunde inte hålla mig borta från honom. & nu är han&jag tsm, & hon umgås med alla dom jag umgicks med förut, det är som jag inte känner dom mer. som om vi aldrig ha träffats. & dt gör ont! och jag kan inte sova med taklampan släkt, jag är rädd. rädd för att pappa ska komma in & våldta mig. När jag var liten, & pappa hade läst den dära "godnatt" sagan, skulle han ju få en godnatt puss, men ist försökte han trycka in tungan, och tafsa. jag är rädd att jag kommer bli ensam, helt ensam, att jag inte kommer kunna ta vägen någonstans. att alla kommer hata mig för den jag är.

jag vet att dt finns människor som har det så mycket värre, & jag kommer säkert på massa oseriöst kommentarer ... men vem bryr sig? ;s för jag var ju bara ett misstag... det sa tom min pappa till mig.
DU ÄR ETT MISSTAG & DIN LILLASYSTER ETT ÖNSKEBARN.

Hemskt

Tjej

3 år, 6 månader sedan

13 kommentarer